Upp tidigt på morgonen, hämtad av Amalia tidigt för att tidigt ge sig av till Linköping... tidigt.
Dagen började alltså med en bilfärd mot en kyrka i Linköping där vi blev mötta av fantastiska Sara som vi kommit för att hälsa på över dagen. Varma kramar och glada ord utbyttes, och efter en underbar gudstjänst och kyrkfika i gräset (att få avsluta sommaren med picknik i soligt gräs, kan ni tänka er?) bar det av mot stan där vi åt och pratade ikapp allt som vi missat. Som ni ser ställde de även upp på att i sitt posande plocka fram sin allra innersta charm.
Vistelsen i staden fortsatte med besök till en blommig trädgård och allmänt omkringströvande bland domkyrka och fina gamla hus.
Vi pratade, bakade, spelade spel, pratade lite till, flummade, skrattade, bad tillsammans och kramades hejdå. För att sluta dagen på topp så körde Amalia och jag självklart fel på hemvägen. Sånt behövs med ibland. För tro det eller ej, men att köra fram och tillbaka och fram igen på trånga grusvägar igenom hålor en aldrig hört namnet på (utan att veta varför eller hur vi kom dit, eller hur eller om eller när vi kommer hem) ger som en liten dos av livslycka. En precis lagom dos som alla borde få ibland.
Kör vilse lite oftare. Gärna med någon som betyder mycket för dig. Göre bara.
