linnea mohlin.

 

Fredag: Vi intog Teaterbion på Kulturhuset runt 14-tiden för att påbörja intensivdagarna med vår föreställning Du får inte vara här. Vi började med att gå igenom scenordningen, hur vi skulle stå och gå och sitta och springa (eftersom det var första gången på rätt scen med rätt rekvisita). Senare fortsatte vi med att arbeta med rösterna, kolla på ljussättningen och höra musiken samt spela ut till max. Efter ett genomdrag och sammanlagt sex timmars repetition senare så var vi naturligtvis trötta, men (enligt min uppfattning) väldigt nöjda med dagen.

 

Lördag: Frukostmys på scenen och några timmars repetition följt av PREMIÄRRR. Röstövningar såsom Blängande Baggen Buster och replikkast, lite massage och Följa John rådde innanför väggarna medan vår publik stod på andra sidan och väntade på att klockan skulle bli 16:00.  

 

Söndag: Kort dag med enbart en föreställning. Min älskade familj kom och tittade och lämnade salongen tårögda. Mmm. Jag var mycket nöjd.

 

Måndag: Stod utanför dörrarna 06:50 med min frukost i väskan. Även idag blev det scenfrukost, en tiiidig sådan. Tre föreställningar lyckades vi fira av, där två var inför barnpublik och den sista inför teatrarna på Per Brahegymnasiet (mina kära skolkompisar samt teaterlärare. Jag ville spy av nervositet). Det är något speciellt att få spela inför barn. Deras närvaro och uppriktiga engagemang är något som man inte får av vuxna på samma sätt. Att sedan bli nästintill idolförklarad är dessutom mer hjärtvärmande än väldigt mycket annat. Detta var den mest intensiva dagen, men utan tvekan min favorit av dessa fyra. 

 

 

• Svett. Mycket av det.
• Kaffe och te. Mycket av det.
• Känslor. Mycket av det.
• Skräp i logen. Mycket av det.
• Jagmåstespy-nervositet. Mycket av det.
• Kramar, gos, hålla hand och kärlek. Mycket av det.